måndag 24 maj 2010

Tro

Jag har aldrig varit bra på långdistans
att kunna se mina mål
Vissa som kämpar kommer ingenstans
dom ges med mer än vad dom tål
Men även om loppet varit långt nu
och terrängen är svår
så tror jag vändningen kan va pågång nu
Det kanske blir ett bra år

Tro, om inte jag så vem ska tro på mig?
Tro, tro på att allting ordnar sig

Jag kan va positiv och negativ
Jag kan se början och slut
Jag tror att allting kommer växelvis
man sätter in och tar ut
Jag har aldrig varit något för långdistanser
jag glömmer bort var jag ska
Jag tror det rör sig om en obalans här i de stegen jag tar

Tro, om inte jag så vem ska tro på mig?
Tro på att allting ordna sig

Det finns så många möjligheter
Längs den väg jag går
Om jag gör fel blir orättheter
Har bara mig att skylla då att lita på och tro

Om inte jag så vem ska tro på mig
Tro, på att allting ordna sig



Hade ett meltdown igår kväll. Jag är aldrig deprimerad nästan men igår kom allt.
Gick ner till Siljan och gick längs kanten och lyssnade på Jack Johnson, Matt Costa och Nikola Sarcevic.
En del har Lars Winnerbäck som sin depp musik, jag har dessa 3. Man liksom lugnar ner sig och lyssnar på låtarna.
Så just nu är de Tro-Nikola Sarcevic.
Sista sakerna efter 12 år i skolan!
Det här fixar vi!

Inga kommentarer: