aha

Ja. Min käraste Angelica triggade mig att kolla på årtiondets läskigaste film igår.
Paranormal Activity. Jag lovade mig själv att aldrig kolla på den för min fantasi har inga gränser när det gäller sånt där. Men, vi kollade. Låg där lite spänd med benen i Ankis knä och väntade på att något skulle hända. Hon kollar sig om och kollar in i väggen och jag är beredd på att hon skulle göra eller säga något. Hon hostade och OJ vad jag rykte till. Alla spänningar släppte.
Jag såg inte slutet. Men jag skrek lite grann när till och med Angelica satte för ögonen. Och hon har ändå sett filmen förut 2ggr. Men inte just den verisonen.
Under filmen vart jag lite sömnig. Vilade ögonen (men jag sov inte!) i någon halv minut var. Efter skräck filmer får jag alltid lov att lugna nerverna med någon annan film och den här gången vart det OC. Där höll jag däremot på att inte vila ögonen. Där släppte spänningarna och jag somnade som en stock tills Anki började röra sig och avsnittet vart slut.
Så jag gick och la mig i sängen och Anki gjorde något annat tillslut kom hon också och sänglampan var tänd ett tag och jag låg där och blundade och Anki pratade om lite saker tills hon sa att jag skulle släcka lampan. Där kommer vi till den viktiga punkten i inlägget.
När man släcker lampan så säger hjärnan att jag ska somna. De gör jag också. Folk kan prata med mig, jag svarar men jag är lixom inte närvarande. Inte så snällt kanske men det är som om jag är en undulat. När man täcker över buren så blir den tyst och sover. När lampan släcks blir jag tyst och sömnig..