Elak

Jag har nog världens sämsta samvete. Eller hur man ser på saken. Jag får så dåligt samvete att det inte är sant. Imorse vaknade jag av att det var en jätte irriterad humla som studsade på fönstret. Det regnade ute men det kändes som han ville jätte gärna ut och ha friskluft. För jag studerade honom någon minut. Ibland låg han på rygg på fönstret brädet och ibland upp och studsa. Så jag öppnade fönstret, trots att det öste ner och han flög ut. Har tänkt på stackarn hela dagen. Nästan...
Och nu när jag skulle börja diska då låg det en liten bebis humla, eller i tonåren kanske han var, död! Jag släppte ut hans pappa och nu är han själv död. Förhoppningsvis så lever den jag släppte ut.
Och sist och kanske värst. Så tog jag fram min älskade handdammsugare och började dammsuga golvet lite här och vart. Vad hittar jag inte då!
Jo MAMMA humla! Eller något. En annan humla iallafall!
Jag har dödat familjen Humla! Jag mår dåligt...
Känner mig tillochmed elak när jag handdammsuger upp de små myrorna som har flyttat in till mig. De enda jag inte känner för är dom där gråa fjärilarna som letar efter lampor. De har jag dödat 3st och gjort så en drunknat.
Så nu vet ni, Jag har världens sämsta samvete. Jag sörjer för allt och alla!