Miss you guys

Vet inte riktigt om hemlängtan börjar krypa in i mig också. Hade nämlingen en drömm om att mamma var någonstanns på väg till närheten av var jag var men jag kunde inte ta mig dit. Sen hände det så klart jätte mycket så något jagade mig och jag sprang (ni vet när man drömmer om att man springer och det så super segt, jag var super snabb) och hamnade tillslut på en tågstation och såg mor min där och tror att jag aldrig varit så lättad. Grät gjorde jag också och hade kram kalas.

Inatt så drömmde jag att jag spelade teater och när det var slut och vi skulle möta publiken så kom min bror gående leende i en blå skjorta. Började gråta då också och kunde inte tro mina ögon.

Hur sjukt är inte det? (Var inte orolig Papi, din dröm kommer nog snart också) Dessa drömmar har iallafall fått mig att tänka om. Jag känner mig inte hemsjuk men mitt undermedvetna säger mig en annan sak.