Avatar

Vad ska man skriva igentligen?
Först när jag såg att den skulle komma så nja tänkte jag. Så gick de ett tag. Den vart succé och jag var fortfarande inte så intresserad. Och jag älskar ändå att kolla på film och prata om de.
Nu i Sälen tänkte jag och Angelica kolla på den på 3d men det vart inte så. Dels för biljetterna var slut på planerat datum sen vart det inte av. Sen orkade jag inte hålla koll på när den skulle gå igen och hade slut på pengar. Det var nog inte meningen att jag skulle se den.
Tills ikväll... Pappa sa att Avatar satt i dvdn och jag och mamma bestämde oss för att kolla på den. I was stuck at the first site. Fyfan vilken bra film. Eller.. nej inte i början. Hängde inte med. Men sen du.. du ska bara ha sett dramatiken här i vardagsrummet sista halvtimmen av filmen. Jag gråter, jag skriker om vart annat. Och då menar jag verklgen skriker. Usch hur de måste ha låtit. Men nu är jag fast och jag ångrar det inte en sekund. Vilken välgjord film. Bra handling.
Man visste ju inte säkert eftersom det är samma regissör som på Titanic och den är ju inte så jätte lycklig i slutet, så hade man ändå en punkt i hjärnan som sa att det inte kanske inte blir lyckligt. Jag vet inte hur man ser det och jag vill inte säga hur slutet är. Det ända om slutet jag har att säga är att man skriker in till de 3 sista minuterna sedan gråter man.
Kan ju erkänna att jag är glad att jag inte såg den på bio...