Havrepappan

Min favoritblogg utan tvekan just nu är nog Havrepappan. En helt vanlig man som är tillsammans med en hästtjej. Alltså skriver han sin och väldigt mångas syn från utsidan på denna hästvärld. Lägger ut en del av mina favorit delar som känns just mitt i prick.. Dock är ju detta de "normala" hästarna och inte synen på världens bästa islandshästar..

http://www.tidningenridsport.se/Blogg--debatt/Bloggar/Havrepappa/

Jag tror inte att indianernas hästar åt specialmat med ett töntigt engelskt namn ty ”explosive” ”muscle” eller ”hot mix”. Dessutom så är jag helt säker på att indianerna red sina hästar utan några speciella ridbyxor som har en trekvarts-tvinnad specialsöm i konstgjort sälskinn runt vänster smalben för att underlätta för ryttare som har hästar som gärna drar åt höger i den förvända galoppen.

Jag tror inte ens att den moderna hästen skulle dö om man av misstag skulle råka tvätta den med ett specialschampo för mörkbrun häst, även om nu hästen ifråga faktiskt är ljusbrun. Det är en sådan uppsjö av hästprylar, och jag tror att de flesta faktiskt är helt totalt onödiga. Det är inte för hästens behov som alla de här prylarna finns, det är för ert eget behov av att köpa dem, och att äga dem.

Min egen hästtjej kan inte under några som helst omständigheter hantera kroppsvätskor så som snor, slem och uppstötningar utan att hon börjar hulka och nästan kräks själv. Däremot så tvekar hon inte en sekund innan hon pussar en helt grönslemmig hästmule och hon skrattar högt om hästen skulle råka nysa henne rakt i ansiktet så att hela hon blir täckt av snor.

Hoppryttarna är inte heller så speciellt trevliga emot varandra på framridningen, men istället för att se sura och snorkiga ut, så går hoppryttarna till verbala angrepp på varandra. Så som jag har förstått de outtalade reglerna på en hoppframridning så skall man först skrika ett elakt ord, och sedan hoppa över antingen hindret till höger eller till vänster.

Till exempel så kan en hoppryttare skrika ÄCKEL!!! så att det ekar över hela banan, för att sedan hoppa hindret till höger. Nästa gång skriker ryttaren istället OXE!!! och hoppar över hindret till vänster. Det verkar som om ”äckel” och ”oxe” är de enda svordomarna som en hoppryttare får lov att använda på en framridning enligt TR, jag har aldrig hört några andra i alla fall.


Jag påstår inte att hästmänniskor är slarviga människor, inte fullt ut i alla fall. Jag skulle påstå att hästmänniskor snarare är ”selektivt slarviga”, för även om deras bil ser ut som sju svåra år (och en mindre tromb), så är ordningen inne i stallet oklanderlig. Där ligger minsann allting på rätt plats, och fan ta den som skulle stöka till ordningen där inne. Då åker man på en propp! Hästmänniskor är härliga...

- En riktig hästmänniska tycker att de har klätt upp sig när de har tagit på sig sina tävlingskläder. Kanske är det just därför som man så ofta ser ryttare i vita ridbyxor i ryttarbaren?

- En riktig hästmänniska skulle aldrig lägga femhundra spänn på ett par vanliga skor, men spenderar gladeligen femtusen på ett par ridstövlar.

- En riktig hästmänniska har spenderat minst tusen timmar av sitt liv med att borsta. Av dessa tusen timmar så har niohundranittioåtta av dem ägnats åt borstning av häst, utrustning och golvet i stallet och endast två timmar till borstning av någoting i hemmet.

- En riktig hästmänniska ser omedelbart skillnad på om en häst är fux, svettfux eller flaxfux men har uppenbara svårigheter att minnas färgen på sin egen bil medan de sitter i den.

- En riktig hästmänniska tycker att tjugofem grader i skuggan när de ligger på stranden är för varmt, men att köra en timmes ridpass i en manege som håller fyrtiofem grader är inga som helst problem.

- En riktig hästmänniska somnar i soffan inom en kvart in i en vanlig film klockan sju på kvällen, men kan vara vaken i fem timmar mitt i natten för att se på en hackande web-Tvsändning från en dressyrtävling./a>.

Posted via DraftCraft app