Djur

Har upptäckt att människor som har eller haft ett djur inte tänker likadant som en människa som aldrig haft någon.

Dom har aldrig fått den där känslan av att någon som behöver en eller att dom (för det mesta) alltid finns där, ens kompis. För när jag pratar med Hannah om det så är hon helt känslolös (vilket hon är i vanliga fall också men det är en annan historia) för tydligen har hon inte ens haft en liten kanin.
  Själv kan jag ju skryta med 3 kaniner, 3 undulater, 2 hästar, 1 ekorre och 1 ödla (yes, dom där få dagarna räknas) och nu 5 katter (varav 1 som jag gillar skarpt resten kan gå) dock är det bara en som har överlevt dom tuffa åren med mig men henne har jag oturligt nog svikit. Vilket har tagit super hårt på mig dom senaste veckorna. Att jag har insett att jag bara lämnat henne för att göra något jag drömt om sen ett antal år.
  Flera stycken har sagt till mig att hon inte tänker på det viset, att hon inte bryr sig. Att hon inte kommer vara samma häst som när jag lämnade henne. Men någon har ändå fastat i min hjärna att hon undrar vart jag tagit vägen. Hon var min bästa vän genom en tuff period i mitt liv. Hon är min bästa vän. För att jag vet att hon alltid är i hagen (om hon inte rymmer) och väntar där. 7 år har hon varit min,världens bästa häst. Jag struntar i om hon har dålig tölt, knakig trav eller galopperar som en kamel. Det är hennes underbara ögon och det där halva hjärtat hon har i pannan som gör att jag smälter. Hennes mulliga mage gör inte heller något. Hennes egenheter som bara jag kommer älskar. Hennes avbitna örontipp som folk kommer undra vad som hänt. Henner ärr hon fått i sina slagsmål. Älskar varenda ett utav dom. Min lilla adhd ponny.

My heart, My soulmate

Saken är den att jag älskar England alldelens för mycket. Hur mycket bättre jag känner mig i det här landet än Sverige är inte klokt. Det är det jag sagt, föddes i fel land ifrån början. Dock är det faktiskt så att man kan inte ha kakan och äta den samtidigt. Vilket suger fett som ett fettsugar maskin. Så är det ingen jag inte riktigt kan prata med om det heller. Ingen här förstår och det blir lättare att gråta ut hos någon som förstår vad jag menar. För jag älskar den där hästen på tok för mycket och just nu känner jag att jag inte kommer att trivas att flytta tillbaka till Älvdalen.
   Hade jag haft råd hade jag tagit över henne över havet älskat henne i nöd och lust